Barntandvård

Det är med sorg i hjärtat som jag i helgen skrivit adresser och postat ett uppsägningsbrev till våra barn och unga vuxna patienter. Det har tagit tid men det var ett viktigt arbete, och jag har gjort det som endel av vårt beslut att inte fortsätta behandla barn och ungdomar.  Det hela handlar om att ersättningen som man får per barn, inte ersätter den faktiska kostnaden. Som ansluten till barntandvårdsavtalet får man en fast kostnad per år, som skall täcka alla behandlingar som barnen kan vara i behov av, oavsett om det är lagning av hål, bettskenor,förebyggande vård eller tanduttagningar. Idag i Sverige stoppar vi i oss mer socker än någonsin vilket också visar sig i munhälsan hos barn och ungdomar. Det är mer plack, beläggningar och småhål än tidigare. Det dricks också mer sura (kolsyrade drycker och juice) vilket försvagar tänderna som då också slits fortare. Det är mer isningar, hål att laga, slitage som behöver behandlas och mycket högre estetiska krav. Jag är av den bestämda uppfattningen att jag vill behandla alla mina vårdtagare så som jag skulle vilja att min familj eller jag själv skulle bli behandlad. När det inte går att uppfylla, på grund av att den fasta ersättning som vi får när man har barntandvårdsavtal inte täcker kostnaderna så måste försöka göra något åt saken. Att sänka vårdkvaliteten för att spara pengar är inte ett alternativ, och då återstår inget annat än att försöka få kontakt med beställarenheten för att skriva om avtalet eller säga upp det.

Oktober 2012 började jag söka kontakt med beställarenheten för att prata om de olika alternativ som jag hade framför mig. Jag har mailat och ringt om vartannat, utan kontakt, jag har kommit fram till telefonsvarare eller telefonister och lämnat meddelanden men aldrig någon som hört av sig tillbaka. I december 2012 så kommer jag äntligen fram till en person som sitter i adminstrationen som jag har ett långt och bra samtal med, vederbörande lovar mig att att rätt person skall återkomma till mig så snart det är möjligt. I mitten av januari har jag fortfarande inte hört något. Då mailar jag och får till svar att en annan person har hand om ärendet och skall höra av sig. Jag får mailadressen till denna nya person och mailar densamme med frågan om de inte är intresserade av att ha en vårdgivare för de ca 600 unga patienter som det rör sig om, då jag får till svar att de barn det gäller har omplacerats till folktandvården och att jag inte längre behöver bry mig om ärendet.

Skrämmande, ledsamt och arrogant! Vi var en av de enskilt största privata barntandvårdsklinikerna i VGR, och jag som ansvarig vårdgivare kan inte komma i kontakt med de som administrerar vården för att diskutera ett problem. Mest av allt är vi ledsna för att inte längre kan erbjuda hela familjen tandvård men jag såg ingen annan utväg. Jag hoppas att vi i fram tiden åter skall kunna erbjuda familjetandvård, men under dessa premisser gick det helt enkelt inte längre.